Självklart far jag inte efter något symboliskt ointressant som exempelvis midsommarfirandet eller fenomenet epa-traktor. Båda är väl exempel på saker och företeelser som näppeligen existerar utanför Sverige, dock är de inga exempel på den form av nationellt särdrag jag efterlyser. Inte heller är kungahus, röda torp och kommunhus byggda på 90-talet sådana exempel. Jag söker heller inte efter några sunkiga fascistoida drag där karaktär blandas ihop med genetik. Det är ju ändå helt olika saker. Jag är mer ute efter ett lyte som upplyft till ett generellt plan kan förväxlas med en nationell karaktär. Som att många indiska män har fascinerande mycket hår i öronen. Ett hår som de inte bara har utan även framhäver med mäkta stolthet.
Ser man en man, för det handlar mest om män i detta fall, som bär en liknande hårkreaktion tänker man direkt på Indien alldeles oavsett varifrån personen egentligen kommer. "Ooh, som en riktig indier!", tänker man.
Ett annat exempel hämtar jag från ett annat land som ligger mig varmt om hjärtat. I Sydafrika har man för länge sedan kommit på hur man bör lansera sig på bästa sätt. Det är bara det att resten av världen fortsätter att envist förknippa landet med apartheid och våld (kanske lite Mandela också- men det hör ju ihop). Jag är dock fast övertygad om att ifall man bara fortsätter på den inslagna vägen att dra ut sina framtänder så kommer vi andra i framtiden att i första hand tänka på uteblivna framtänder när vi hör någon nämna Sydafrika.
När man ser ett sådant här tandgarnityr är det i närmast självklart att associationen går till Sydafrika. Möjligen tänker någon på Storbritanniens arbetarklass, men de har ju inte frivilligt jobbat fram en sådan gimmick. Inte heller är det lika frekvent förekommande. I Sydafrika däremot får man passa sig för att gå barfota på trottoarerna eftersom risken att trampa på urdragna tänder är så stor. Alla slags människor har anammat idén om en mun utan framtänder. Jag minns taxichaufförer, gangstrar, gatubarn och kvinnan på mitt närmsta tvätteri.
Tyvärr har jag dåligt med uppslag på vad vi svenskar skulle tänkas kunna hitta på. Kanske är vi redan för sent ute för att kunna bli originella. Jag tror tyvärr det är så... Det blir att fortsätta gå runt och ängsligt se sig om och torrt konstatera att tysken har sin mustasch, ryssen sina vattniga ögon och norrmannen sin glada uppsyn. Detta måste alldeles tydligen fortsättas att kluras på.
Tyvärr har jag dåligt med uppslag på vad vi svenskar skulle tänkas kunna hitta på. Kanske är vi redan för sent ute för att kunna bli originella. Jag tror tyvärr det är så... Det blir att fortsätta gå runt och ängsligt se sig om och torrt konstatera att tysken har sin mustasch, ryssen sina vattniga ögon och norrmannen sin glada uppsyn. Detta måste alldeles tydligen fortsättas att kluras på.
2 kommentarer:
Fast några av mina killkompisar i Det Stora Äpplet hävdade iaf i slutet av 90-talet bestämt att det fanns ett speciellt svenskt särdrag. De hade besökt Sverige och varnade alla män som reste dit för en slags stam eller möjligen någon form av genetisk avart som levde framförallt i de norra delarna. Kvinnorna såg här ut som grisar - ganska tjocka överkroppar med relativt smala ben, grisnäsor, rosa/röd hudfärg som gärna framhävs i solen, små ögon och tunt blont hår. Kanske något för svensken i gemen att satsa på?
Life
Ge mig några veckor till på Dalheimers så är jag där! Fast med krulligt hår.
Skicka en kommentar