Indienkonservativ

Som alla andra lander och platser pa jorden sa utvecklas ocksa Indien. Det ar inte helt likadant som nar jag var har for 9 ar sedan. Ganska sjalvklart egentligen, aven om jag kan ha lite svarigheter med detta. Som tur ar kanner jag igen det mesta, fast jag kan inte lata bli att oroa mig for framtiden.

Senast jag befann mig i Dehli sa byggde de en tunnelbana dar. Nu ar den i fullt bruk. Detta maste jag saga ar positivt. Effektivt och skoj. Samma gubbar och tanter som knallar runt pa gatorna befolkar ocksa t-banan, sa man delar vagn med en massa skona typer. Nu haller de pa att bygga en tunnelbana i Jaipur ocksa. Det far en ju att undra vad som fattas Gbg egentligen?

Mer orovackande var att jag tyckte gatumaten lyste med sin franvaro i de sodra delarna av Bombay, det vill saga downtown (Colaba). Forra gangen jag var dar brukade jag ata en thali ganska nara India gate och lyxhotellet Taj Mahal. Man fick sitt pa skrangliga pallar och skopa upp maten med hogerhanden fran en platbricka. Denna gang at jag istallet frukost pa nagot franskt cafe. Dyr frukost. Vi hade en period i Bombay da vi at mycket okryddad mat eftersom magarna betedde sig lite som vattenfall. Det resulterade ocksa i mitt forsta McDonalds besok i Indien. Och mitt andra. Det franska cafeet drevs forovrigt av vietnameser, sa den koloniala kanslan satt som den skulle.

Var vi an bor sa har alla hotell vasterlandska toaletter numer. Oftast pa restauranger ocksa. Jag har bara funnit den indiska varianten pa tag, dar de ocksa hade den vasterlandska, och pa nagon enstaka turistattraktion. Jag sager som hotellagaren i Bombay sa:
"You will find that many things has changed. I don't now for good or for bad."

Jag maste saga att jag sett fram emot att huka pa toa.

En jobbig sak som forandrats ar att sa manga indier har mobiltelefoner med kamera. Det betyder att det stundtals tjatas nagot enormt om att man ska vara med pa foto. Ihardigast tjatar jobbiga tonarskillar och da vet jag ju att de mest vill ha Tore pa bild. Jag tror mig aven ana vad de ska med den bilden till... Dumma.

Den allvarligaste forandringen jag kan komma pa i skrivande stund ar annars att manga unga man rakar overlappen. De bryter traditionen med mustasch. Den heliga traditionen med mustasch. Ogilla! Mitt Indien ar ett Indien dar alla man bar mustasch.

Till sist maste jag namna att det basta med utvecklingen av Indien ar de billiga inrikesflygen. Sparar oss massor av tid. Vi flog fran Cochin till Jaipur pa nagra timmar istallet for att sitta dryga 50 timmar pa tag. Den forandringen kan jag sta ut med.

Curry in a hurry

Indien. Ibland ger det, ibland tar det. Denna resa har hittills inneburit en liten for stor andel av dagar med kass mage. Nu har det stillat sig, men man vet inte ifall faran ar over. Det har ju gatt fram och tillbaka de tolv dagar som vi befunnit oss pa indisk mark. Samtidigt ska jag inte klaga eftersom det ar Tove som haft det varst.

Jag har de senaste veckorna innan avresa lobbat hart for de indiska tagresorna, att de ar skithaftiga. En timme innan var forsta tur, som enligt tidtabellen skulle ta 22 timmar, blev Tove illamaende. Typiskt att graviditetskanningar ska komma just nu suckade vi. Fast det var varre. Det blev en 26 timmars lang resa med krakningar och toabesok. Under tiden frotterade jag mig med lite random indier.

Efter det har jag ocksa fatt ma kass och spy vid nagot tillfalle. Ingen fara, men det fortar ju nojet lite. Jag vill att mina maltider ska ligga kvar och gotta sig i buken ett tag. Inte ha brattom ut.