Helgbetraktelser

Ännu en helg har passerat och någonstans inom en krasas en nyuppväckt frihetskänsla sönder på söndagskvällen. Samma visa varje helg i det kretslopp som tillhör livet som heltidsarbetande, även om den för personlig del inte infann sig igår eftersom jag är ledig idag. Ledig måndag, sitter som ett smäck, särskilt efter en fin helg som denna.

Men en sak som inte var fullt så rolig att behöva uppleva under helgen var en tv4-intervju med prinsen Carl Philip. (Jag förstår egentligen inte varför jag envisas med att ha på tv:n under morgonen, det går liksom bara av sig självt. Jag måste byta vana och lyssna på radio eller musik istället, för dessa morgonsändningar på tv får mig bara att brusa upp). Igår genomled jag en fullständigt värdelös intervju, genomförd av en dålig ursäkt till journalist som med tanke på hans beundrande blick och tonfall mest av allt ville komma innanför prinsens byxor. Själva ämnet som behandlades var Carl Philips talang och intresse för design. "Prinsen vann ju ett pris häromsistens i en designtävling där prinsen ställde upp anonymt för att inte få fördelar av att prinsen är prins", sade journalisten. Och prinsen slickade i sig berömmet och tyckte att han fått hjälp med att utveckla sin talang av de otaliga serviser som han ätit på under sina uppväxtår på de kungliga slotten.

Sedan kom de in på prinskorvkukens intresse för fotografi och hur han hade lyckan att få följa med Mattias Klum och Folke Rydén på deras inspelningar av något program som kallades I Linnés fotspår. Jag måste ju hålla med om att han hade en fantastisk tur att just han fick möjlighet att följa med som assistent. Även om det säkert innebar att han var tvungen att slita hund för att passa upp stjärnfotografen. Jag kan riktigt se framför mig hur prinskuken faller ihop på en loppbiten brits tillsammans med de andra knegarna i filmteamet av trötthet. Men tur hade han ju att lotten föll just på han... Tv4-journalistens ögon lyste av intresse och beundran och stolt som en tupp plockade han sedan fram ett fotografi som kuken tagit på en solros just som en humla slagit sig ned på blomhuvudet. Ett fotografi som måste anses vara av ytterst modest kvalité, särskilt med tanke på den kamerautrustning han med största säkerhet besitter, men som tydligen ska betraktas som ett mästerverk. Ja, fy fan.



Man hade ju önskat att någon konst- och designkunnig journalist som inte har ett intresse av att ögonknulla kukkorvprinsen fått hoppa in och lite försiktigt kunnat anspela på att resultatet måste anses skralt utifrån de ekonomiska resurser kukkorven besitter. Ni vet, de där resurserna han får gratis från oss bara för att han råkar vara född till kuk.

Förutom detta så åkte mina väl ingångna långkalsonger av på fredagkvällen och från och med dess vandrar jag runt halv-commando under dagarna. Känns fritt och härligt, även om jag lite kan sakna känslan av svettiga smalben.