Töööönt!

Idag på jobbet kom det fram att en kollega älskar Per Mobergs matlagningsprogram och att en annan kollegas bror lagar allt som Moberg lagar. Detta kom fram efter det att jag sagt att jag tycker Moberg är den töntigaste jävla maschosnubbe jag vet. Jag sa att jag hatar den teatraliska och pretantiösa löjden. Ibland kanske man tjänar lite på att inte gå ut så hårt.

Men, allvarligt. Kolla lite på klippet här nedan. Se hur fräckt han slänger sig med köksredskapen och hur ballt han pratar. Värre ändå är när han åker till Afrika för att skjuta vilt. Jag såg någon minut på ett avsnitt när han gjorde det. Herregud, han är en sån jävla töööööönt!

Jag tror han har ett spett i röven.

Gubbpoäng

Det kom ett sms till mig idag, med ett meddelande som skrek gubbighet. Det spelar ingen roll vad det är för vara jag beställt. Att handla ur Systembolagets beställningssortiment är gubbigt.

Lägg gärna märke till hur snyggt nött min telefon är.

Skulle det föras statistik på vilka som beställer alkohol ur Systembolagets beställningssortiment är jag övertygad om att en förkrossande majoritet är män över 30 år. Egentligen tror jag nog att de flesta är åtminstone 35 år, men jag drar ned åldersstrecket lite eftersom det mig ovetandes kan vara trendigt hos ungdomen med beställningsvaror från Systemet. Folk verkar (förlåt: män verkar) ju bli snobbar i allt yngre åldrar nu för tiden.

Väl i butiken träffade jag en vän som sa att det händer att hennes mamma beställer hem viner från Systemet, så då är det i alla fall inte bara gubbar som gör det. Tur det, för annars hade jag bara kunnat försvara mig med att det inte var whisky eller öl från något obskyrt bryggeri jag beställt. Det hade varit hur gubbsnobbigt som helst ju. Istället är rom för 499 kronor som nu står välplacerad bredvid min jordglob:

Lookin fine

Var och en gör ju motstånd på sitt sätt. Enklaste sättet att göra motstånd på är att göra som andra fast bara lite annorlunda. Så gör jag. Sedan häller jag upp, innan jag häller i:

Vid det här momentet raseras allt mitt motstånd, all min motståndskultur. Jag vacklar till lite och börjar undra hur man egentligen ska avnjuta mörk rom på bästa sätt. Ska det drickas rumstempererat eller med is eller ska man ha i en skvätt vatten, så som det sägs att maltwhisky bäst avnjutes? Jag googlar såklart reda på fakta och hittar en sida som verkar perfekt för ändamålet. Där får jag även reda på att många föredrar att dricka rom ur cognacglas för smakens skull. Jag får också reda på att jag är en gubbe. Trots mitt rebelliska dryckesval så är hela grejen, hela proceduren, ett utslag av gubbighet. Crap.

För övrigt är den för jävla god, nästan lika god som den Sailorboy trugade i Kaparn i somras. Så den är värd förnedringen av inhysta gubbpoäng.

Reklamera reklamaren

Ett av världshistoriens mest värdelösa yrken måste vara den som reklammakare. Tänk att tjäna grova pengar på att producera meningslös skit som bara är till för att indoktrinera människors hjärnor till att köpa en speciell produkt. Så fullständigt substansbefriat. Att vara reklamare är att vara anti-progressiv. De gör ingenting för att driva världen och samhället framåt. En reklamare är inte till nytta för någon förutom sin egen plånbok och för profitörerna reklamaren hjälper att kränga produkter. Det är rätt så provocerande faktiskt.

Jag vet inte om statusen för reklamaren är så hög längre, men ett tag var det yrket på allas läppar. Det framställdes som kreativt och lekfullt, fräckt och roligt. Att jobba som reklamare skulle vara som en inkörsport till att få jobba med film, kanske till och med bli regissör. Eller nåt sånt. Jobbade man med reklam hade man status.

Riktigt så illa tror jag inte att det är längre, men nog tjänar de stålar i alla fall reklamarna. Oförtjänta pengar alltihop. Jag tror att en del av attraktionen med att arbeta inom reklambranschen är, förutom de lättförtjänta pengarna, att du inte har något vuxenansvar i ditt yrkesliv. Eftersom det är en "kreativ miljö" du befinner dig i så tillåts du vara lite sprallig på arbetsplatsen. Du kan fortsätta vara en ungdom tills du dör. Inte så lite patetiskt. Jag ser vuxna män som beter sig som högstadiepojkar framför mig.

Gå och dö.

Semesterstrategiresultatet

Japp, det gick! Ett flyg till Indien är köpt och det avgår kl 17:05 den 18 februari och kommer hem klockan 16:25 den 3 april. Maximerat, så när som på söndagskvällen. Men kanske det kan vara skönt med att ha en hemmakväll innan man ska på jobbet igen.

Indien- jag kommer hem! Så som jag har längtat. Nu jävlar ska det smidas planer.

Semesterstrategier

Få dagar passar så bra till att lägga upp semesterstrategier på som gråa och regniga novemberdagar. Det finns inga problem med att få inspirationen att flöda. Därför sitter jag nu och räknar på antalet dagar spänt över antalet veckor, med hänsynstagande till det rullande schemat jag jobbar på. Och med föresatsen att det kommer se likadant ut efter nyår. Vilka veckor blir bäst att dra iväg på? Tanken från början var att ta semester i mitten av februari, det vill säga den 14:e, men om jag istället tar semestern från den 21:e så tjänar jag en semesterdag på det, har mitt räknande lyckats lista ut. Den extra dagen innebär i sin tur att jag kan ta en dryg veckas semester senare under året.

Så nu ska jag ned på stan och kolla ifall det är möjligt att inhandla flygbiljetter till datum som passar in i mitt semesterräknande. Jag hoppas på att kunna åka klockan 17 den 18/2 och komma hem den 3/4. Det blir sex veckor det! Maximerade veckor utifrån att jag jobbar till klockan 15 den 18/2. Det vore så gött att dra direkt från arbetsplatsen känner jag. Kanske tjyva en kvart...

Givetvis är det Indien jag och Tove ska åka till. Indien kräver semesterdagsmaximering.

Hamburg- en summering

Nu var det ju ett tag sedan man var i Hamburg. Jag har sedan dess hunnit jobba, hunnit spendera en helg hos en barnfamilj i Borås och däremellan hunnit med ett besök på IKEA. Fatta vad mycket roliga saker. Det är nästan så jag hunnit glömma bort resan jag företog mig tillsammans med mina kumpaner den sista helgen i oktober. Fast inte helt förstås, jag minns till exempel hur vackert stadens tv-torn tog sig ut i höstvädret:


Jag minns också att vi åkte en båttur i hamnen och att jag tryckte av drygt hundra foton på kranarna och båtarna och att det blev kallt om fingret och att jag tyckte de körde för fort. Det blir ju så svårt att få styrsel på objektivet då. Jag tror att mitt bästa foto från hamnen är det som jag inte hann knäppa eftersom båten svängde och krängde och åkte förbi allt snabbare än stelfrusna fingrar kunde reagera.

You got to love the harbour. Det bara måste man. Det sägs att Hitler inte gillade Hamburg eftersom staden var alldeles för frisinnad. Det måste varit på grund av hamnen. Han gillade München bättre. Skillnaden mellan Hamburg och München är som den mellan Göteborg och Stockholm ungefär. I hamnstäderna är man lite mindre skitnödiga. Förutom redarna förstås.

En av sakerna vi skulle ta oss för när vi ändå befann oss i Hamburg var att gå på en fotbollsmatch med Sankt Pauli. Har man chansen bör man ta den. Inte blev jag mindre sugen efter att jag såg detta klistermärke (eller klibba, som ungdomen säger):

Men som befarat så var biljetterna slut till matchen. So ein pech! Jag försökte mig på att erskaffa biljetter på den svarta marknaden utanför arenan lite innan matchstart, men det var ju kört. Det fanns ingen svart marknad. Då jag gav upp i mitt letande efter matchbiljetter mötte jag ett lagom roligt grabbgäng som i sin tur letade efter Reeperbahn och frågade mig hur de skulle gå för att komma dit. De såg ut att komma från München eller Nürnberg eller nåt. Eller, vad vet jag, skitnödiga såg de ut att vara i alla fall.

Istället för att besöka fotbollsarenan i Sankt Pauli fick jag äran att besöka en hipsterbutik.

Kalasbyxan och Den mångfacetterade.

Sista natten i stan blev det utgång. Precis som de tre föregående nätterna. På tips från representanter från lokalbefolkningen begav vi oss till en tvärgata till Reepan. Det är där det händer, sa de. Men det enda som egentligen hände var att vi blev visade på dörren av bartendern på gatans största sjörövarhak eftersom Den mångfacetterade försökte beställa in Obst Schnapps (snaps med fruktsmak) och Glühwein. Det gäller helt enkelt att matcha sina beställningar bättre.

Vi kände ändå att den sortens barer passade oss bättre än hippa klubbar, så vi letade upp en annan av samma sort. Där tog Happy Camper över beställartaktpinnen och då fick vi oss några rejäla doningar till bordet.

Urdrucket såklart.

Och inget ölsjapp i ett hamnkvarter utan besynnerligt folk. Där var en gubbe som pissat ned hela sig själv, utan att han verkade bry sig nämnvärt. När en kvinna sa till honom att han stank så svarade han bara med att säga att det var normalt. Det var i alla fall så jag tolkade hans fortsatta drickande i baren. Inte så lite stoiskt att vägra gå hem bara för att man luktar lite piss. Han blev vår idol för kvällen vars föredöme vi försökte leva upp till resten av natten. Jag vet inte hur väl vi lyckades, men fulla blev vi och sent i säng blev det. Tror runt 8.00 på morgonen, så det var tur för oss att utcheckningen från hotellet inte var förrän klockan 12.

Heja Hamburg!