Snart så!

Ett visum till det förlovade landet har dimpt ned per post. Det tog bara några dagar för den indiska ambassadbyråkratin att behandla min ansökan och utfärda ett visum. Jag ser det som ett mycket gott tecken. Indien vill ha mig! Det här kommer bli så bra som något kan bli. Nu ska jag bara uthärda tre hårda vinterveckor till innan det är dags för avfärd. Jag kan knappt bärga mig. Jag var tvungen att köpa en resebok för att stilla min hunger lite. Trots att jag egentligen tänkt köpa någon billig piratkopia väl på plats. Det är ju så mycket smartare. Men nu var jag inte smart, jag var ivrig.

Indien- jag kommer hem!

This one is for Happy Camper

I helgen var jag ute och rekade lite åt Happy Camper. Jag satte mig i en bil för att sätta mig av norrut längs Riksväg 45. Strax norr om Lilla Edet ligger det en lada fullproppad med snygga möbler och värdefullt porslin. Lite fula möbler och billiga vaser finns det också för den som inte är så kräsen eller pengastinn. Till försäljning finns det även en massa djur och det var bland dem jag gjorde en inventering åt Happy Camper. Han älskar djur. Helst sådana som inte rör på sig av egen kraft. Men de kan såklart vara livfulla ändå.


Om jag inte minns fel så har Camp ett svårmöblerat hörn i ett rum eftersom det saknar räta linjer. Där skulle följande djur göra sig perfekt. Fast var någonstans skulle de inte göra sig?

Skogsdjur, ladugårdsdjur eller hustaksdjur. Det är bara att välja efter eget huvud om du nu känner att du måste välja.


Den svenska skogsharen är tjusig i sin vita vinterskrud. Bredvid en småfågel ser den också jävligt mäktig ut.

En timid vildsvinsunge visste du inte att du kunde få och ville ha. Nu vet du.


Oj, vad är det här för en liten sötnos?


Det är en säl. En söt kut till ett vrakpris. För bara 35 kronor per centimeter så har du inrett ett oerhört classy sovrum.


En bäver kan gott hålla kuten sällskap. Det tror jag även du håller med om mister Camp.


Även avklippta djur är djur.

Mammas gata

Fast viss skit verkar visst aldrig gå att städa bort. Tvärtom blir de rika och välbärgade bara fler till antalet och rikare och mer självklara. Det är egentligen givet eftersom vi har ett skitstyre i detta land som odlar den utvecklingen. För ett par dagar sedan besökte jag, för att fortsätta på skitmetaforerna, stadens största dasshus. Jag klev in på NK-huset.
Anledningen var att det är dags att ordna visum till stundande semestervistelse i Indien och då måste man skicka med ett foto i passform på sig själv. De har en fotoapparat i källaren på NK. Jag hade bestämt träff med Tove innanför den stora entrén och eftersom jag var lite tidig på plats fick jag möjlighet att studera övrigt klientel i lokalen.

Vad jag tvingades utstå var paranta damer och unga tjejer i kläder som påminde om de som de paranta damerna bar, bara lite mer åtsmitande. De ungdomliga männen hade någon slags casualstil, där varje klädesplagg satt perfekt lagom slappt och ledigt men ändå korrekt. Alla dessa människor vittnade om modemedvetenhet och stinna plånböcker. Världen är onekligen lite annorlunda inne på NK än vad den är utanför.
Självklart upplevde jag detta som provocerande. Likt alla sunda människor.

När korten väl var framkallade rusade vi snabbt ut (och stannade till bara en liten kort stund framför köksknivarna) för att hämta andan. Tove sa att hon ville äta en korv så vi stegade iväg mot Grönsakstorget.


Från denna hemtrevliga korva strömmade det ut karibiska rytmer som fick snön att smälta av välbehag. Killen bakom disken gillade dessutom att slänga käft så mycket att vi kunde börja förtränga snorkighetens hus som vi just lämnat. I relation till NK kändes det lite som att komma hem och att befinna sig bland verklighetens folk. De som förlorar på skattelättnaderna och skattesubventionerna för de rika.

Nytt år, gammal skit

Man bör inte gå in i ett nytt år med gammal skit hängande över en. Det bästa är om det nya året kan ses som en nystart utan en massa barlast som tynger och besvärar. Finns det saker som inte behövs år 2011 så tycker jag att det är läge att göra sig av med dessa nu. Jag rensade till exempel bort lite gammal skit i förra veckan:

Äckligt.

Uffa! va äckligt!

Det var ju inte 2010-års roligaste timme som drog igång då jag lyfte på brunnslocket i badrummet och påbörjade processen med att nollställa avloppet inför det kommande året (det vill säga: detta år). Inte den mest utvecklande timmen heller. Fast en timme som givit ett strålande resultat för hur snabb avrinningen från dusch och badkar är. Jag har satt stopp för stoppet. Önskar bara att jag hade ägt ett par städhandskar också.