Min klocksamling del 4

Ännu en gång har jag utökat min klocksamling. Ännu en gång har jag köpt mig ett nytt armbandsur på en resa utomlands. Ännu en gång har jag gjort det för att jag under resans gång kommit på att det kan vara bra att ha koll på tiden. Ännu en gång har jag alltså inte tagit med mig någon klocka hemifrån trots att jag äger flera stycken. Trots att jag har en fantastisk klocksamling. En samling som sedan utökats både en gång och två gånger. Och nu alltså en tredje gång. 

Det är nästan så en kan tro att jag gör det med flit. Att det blivit som min grej att låtsas glömma att ta med mig en klocka för att istället tvingas köpa en ny så att min dyrbara samling utökas. Så är det inte. Jag tänker inte på det bara. Här hemma använder jag inte armbandsur (annat än att samla på) så det faller liksom bort.

Denna gång köpte jag en klocka på Koh Lanta i Thailand och som sig bör när man är på en semesterort i ett charterparadis så köpte jag billigt skräp. Det blev en klocka i grön plast, värdig min semester.

Stoor gubbvarning

Så då har man nått den ålder då ungdomen för all framtid enbart kommer vara ett minne. Jag fyller idag "det nya trettio". Det är onekligen ganska många år, fler än vad som fanns inom begreppsvärlden då jag var hälften så gammal. Märkligt. Inte ens en nyinköpt adidasjacka kan slunga mig tillbaka till den ungdom jag lämnade för en väldans många år sedan. Den kan på sin höjd göra mig patetisk (i dagens ungdoms ögon).
   Folk säger gärna att de känner sig som 25 år hur gamla de än är och till viss del är jag benägen att hålla med om känslan, fast tänker en bara efter så stämmer det ju inte alls. Jag gör nog ingenting på samma sätt som när jag var 25 år. Dessutom är jag roligare och snyggare.
   Min medelålder manifesteras tydligast i de senaste blogginläggen. Jag har skrivit om bilar och alkohol. Jag äger en bil och jag inhandlar diverse olika romdrycker. Jag har i dagsläget tretton flaskor rom hemma. Alltså, va fan. Det är stor gubbvarning på att köpa lite mer exklusiv alkohol. Och det är ännu större gubbvarning att tjata om det till vardags och riktigt stoor gubbvarning att blogga om sina inköp. Fast om en nu fyller 40 år kan en lika gärna blåsa på:

Jag har precis varit iväg på en två veckors chartersemester till Thailand med min fru och barn (HEJ ÅLDER). Redan på Landvetter fick jag semesterfeeling och slog till med ett köp på taxfree. En flaska att avnjuta under semestern tillsammans med de cigarrer jag fick med mig hem från Kuba. Den dyraste sprit jag någonsin köpt och då tjänade jag ändå 400 spänn jämfört med Systembolagets pris.

Man kan säga att det var en 40-års present till mig själv och även om det är en välförtjänt present så fick köpet mig att lova Tore att jag inte ska handla mer rom på ett bra tag nu. Det höll i ca tio dagar, sedan köpte jag denna:  

Till försvar för det köpet så kostade flaskan bara runt hundringen och att det faktiskt inte alls går att kalla denna rom för exklusiv. Det är ju bara en simpel kubansk drinkrom. Hade jag kunnat köpa som 25-åring också.

 

Nya identiteten

Uppenbarligen har man fått sig en ny identitet. Den som bilägare. Jag väljer att omfamna det hela. Jag har fått ett brev:

 
Men varför ett kuvert i rosa? Tror de att jag är någon jävla kärring eller? Jag är man. Jag kör en Ford. Det är ett stort schabrak som kräver sin karl att ratta. Att äga bil är manligt. Det är så min nya identitet ser ut. Punkt. 

(eller borde jag skriva pungt?)

 

Bilar

Sedan i våras någon gång är jag och Tore bilägare. För att hylla den nya livsstil vi sedan dess anammat bjuder jag här på några foton av bilar som lever sitt liv på Kuba.

Vissa personer verkar välja att leva fler delar av sitt liv i bilen än den då de faktiskt kör den. Inget fel i det, tvärtom. Jag har stunder då jag längtar tillbaka så att det gör ont till den tid då jag aktivt arbetade med människor som bodde i bilar. De hade det dock inte riktigt lika varmt som han i fotot nedan.

Kuba inte bara gamla 50-talare har. Där finns också gamla Lador och en sådan kan ju behöva pyntas upp lite för att stå sig i den estetiska konkurrensen.

Kuba inte heller bara blåa bilar har. Jag fångade en röd på bild också.

Det finns även de som föredrar cykeln.

Kubansk rom

Då har man lyckats tillbringa en halv sommar på Kuba. Jag avslutade vistelsen med att försöka hitta några romsorter som verkade goda och prisvärda nog att köpa med mig hem. Eftersom det var omöjligt för mig att få tillgång till internet då jag skulle kolla upp några flaskor jag spanat in under resans gång ville jag inte chansa med de dyrare sorterna. Jag köpte istället tre medeldyra flaskor. De kubanska rommärkena är ju inte kända för att tillhöra de bästa rent kvalitetsmässigt. Jag köpte en 11-årig Santiago de Cuba för en sisådär 260 kr. Jag var förövrigt på ett rom-museum i Santiago där ett smakprov av någon yngre sort ingick. Den var la okej, vi får se hur denna är. 

   Under resans gång har jag haft med mig en flaska 7-årig Havana Club som jag druckit ur på kvällarna. Det är den vanligaste något finare sorten på Kuba. Det vill säga att den är rimligt dyr för folk att köpa. Den kostar ungefär 11 CUC$ (70 SEK) i mataffären. Fast mest ser man dock människor dricka av de billigare ljusa sorterna, vilka kostar upp mot 3 CUC$. Det billigaste jag köpte var en liten tetra-förpackad sort. Den kostade 1 CUC$ för 20 cl och smakade också som den kostade.

Jag valde dock att inte köpa hem Havana Clubs 7-åriga utan att istället chansa på en variant som sades vara en specialutgåva som kallas Seleción de Maestros. Ett något pretentiöst namn. Fast nu är det väl det som är hela grejen med alkohol för "finsmakare" oavsett om det handlar om whisky, öl eller rom. I alla fall så ska det vara en 10- eller 12-årig variant, jag fick olika bud. Den kostade mig 40 CUC$, vilket är lika mycket som för Santiago de Cuba flaskan. Jag kollade nu upp Systembolagets beställningssortiment och där finns den för 599 kr. Så även om den inte visar sig vara så god kan jag känna mig ganska nöjd.
   Den tredje flaskan jag köpte hem var Ron Vigias Gran Anejo. Den hade jag aldrig hört talas om innan jag såg den i en butik. Nu vet jag att det var Hemingways favoritsort. Där ser man.

Mina nya flaskor

Sedan roade jag mig med att fota Bacardis gamla och storslagna byggnad. Familjen Bacardi flydde ju Kuba i samband med revolutionen och är inte så väl ansedda på Kuba efter att ha försökt stämma den kubanska staten. Jag tycker nog de kunde ha koncentrerat sig på att tillverka bättre rom istället.

 Även Havana Clubs symbol fick jag fast på bild:

Slutligen måste sägas att jag överlag druckit fantastiska romdrinkar, särskilt deras mojitos har varit fina. Den gör man förresten uteslutande på Havana Clubs 3-åriga och ljusa rom.

1 vecka kvar

Något nytt och alldeles unikt är på väg att inträffa i mitt liv. Om en vecka gör jag min sista arbetsdag innan jag går hem från jobbet för att vara föräldraledig i ca 8 månader. Det känns mycket märkligt. Jag förstår inte hur det ska gå till egentligen. Alltså, rent praktiskt fattar jag ju- först ska jag och Tore vara lediga tillsammans i åtta veckor. Det blir som ett sommarlov, vilket vi fyller upp med en lång vistelse på Kuba. Sedan börjar Tore att jobba och jag är hemma med lillfisen. Förhoppningsvis får vi en förskoleplats till februari/mars och då återvänder jag till arbetsplatsen. Inga konstigheter.

Men hur kommer det att kännas? Det känns lite sorgligt att avsluta sig själv på jobbet mitt under en period då jag fått börja skörda mycket av min sådda frukt. Men det är nuet det, för jag är övertygad om att jobbet kommer vara avlägset efter bara någon dag på hemmaplan och definitivt så fort vi drar iväg. Själva sommarlovet med familjen känns bara gött. Snarare är det dagen då Tore går iväg på morgonen och jag är kvar där hemma som jag undrar över hur den kommer kännas. Och hur kommer det att kännas efter en månads varande som hemmaförälder? Bara framtiden kan utvisa svaret.

Men nu är det banne mig midsommarafton och det är fortfarande en vecka av jobb kvar. Framtiden kommer sedan. 

Revolutionär dryck

För en månad sedan ungefär så fyllde Happy Camper år och bjöd in till bubbeldryck nere vid älvmynningen. Som sig bör vid födelsedagskalas så inhandlade jag en present. Jag köpte Göran Grejders bok Ingen kommer undan Olof Palme. Lite reformistisk socialism helt enkelt. Jag tror i och för sig att det är en bra bok och tänker läsa den själv. Konstigt vore annars- man ger sällan bort saker man inte kan stå för. Något oortodoxt så fick även jag en present denna dag trots att jag är dryga halvåret bort från födelsedag. Och ännu märkligare var att jag fick presenten av födelsedagsbarnet själv. Jag fick en present man inte skojar bort. En burk energidryck av bästa sort:

Skulle gissa att det var jag blev mest nöjd av presentutbytet. Faktiskt så nöjd att jag bara några veckor senare köpte en resa till Kuba tillsammans med Tore och Klara. Vi ska vara där i lite drygt sex veckor. Veckor sprängfyllda av rom, rumba och raggarbil (de tre r:en) samt socialism, sol och salsa (de tre s:en). Den tetige skulle kunna säga att det bildar förkortningen RS, men den riskerar samtidigt att åka på stryk. 
   Amen, gud så gött! Ja, verkligen. Det enda lilla bekymret är hur det ligger till på blöjfronten på ön. Jag har verkligen ingen lust att behöva förlita mig till tygblöjor. Det är ju lite av en förnedring att behöva go hippie när man besöker ett revolutionärt land. 


Jag har även ett hemligt mission med resan och det är att jag ska reka huruvida Havanna är det perfekta stället att ägna sina pensionärsdagar på eller inte. Med tanke på min pensionsprognos så vill det till att jag kan bo billigt den dagen jag slutar arbeta. Jag tänker fan heller inte jobba tills jag är 72 år. Inte en chans. Vid den digra åldern kommer jag, om denna vistelse i Havanna slår väl ut, sitta på en balkong och sippa på revolutionära romdrinkar. Tänk, det vore något det.